AD Plast – superautomatiserat med förarlösa truckar

AD Plast tillverkar plastprodukter i små och stora volymer, bland annat för en stor svensk möbeltillverkare men även för fordonsindustrin, elektronik, hushåll, VVS och byggsektorn. Företaget finns i Anderstorp, omsätter cirka 130 miljoner kronor och har drygt 40 anställda, varav hälften arbetar i produktion/lager. Det som gör AD Plast unikt är hur automatiserad företagets produktion är.

– Det är maskinstyrt. Hela flödet fram till utleverans är automatiserat. Jag tror inte att det finns en motsvarande anläggning i Europa, säger AD Plasts ägare och VD Michael Jonsson

När plastprodukterna är klara ”ramlar” de ner i lådor eller pall beroende på storlek och räknas automatiskt. Operatörerna gör stickprover för att kvalitetssäkra produkterna och vid fullt emballage sänder de en signal till de förarlösa AGV-truckarna att de kan hämta godset. AGV-truckarna kör pallarna till sträckfilmsmaskinen där de sträckfilmas och får etiketter innan AGV-truckarna hämtar dem igen och placerar dem i hyllor på lagret i väntan på utleverans. Sträckfilmsmaskinen och AD Plasts system kommunicerar med varandra.

– Vi får signaler från PallPackmaskinen och skickar signal till etikettskrivaren om vilken etikett den ska skriva ut, säger Michael Jonsson.

Varför har ni kommit så långt med automatiseringen?
– Jag brinner för det här med automation, digitalisering och teknik och hur långt man kan gå för att effektivisera och använda tekniken fullt ut på ett bra sätt för att få en bra arbetsmiljö. Vi har tagit bort de tunga, besvärliga jobben, det som vi kallar icke-värdeskapande jobb: till exempel att flytta en pall från punkt A till B  och till C – det är ingen kund som vill betala för det. Vi har skolat om och utbildat dem som körde truck tidigare till operatörer och förändrat deras arbetsuppgifter. Målet är att öka vår omsättning och då behöver vi ha med de som har kunskaper om vår verksamhet.

På vilket sätt har det blivit bättre?
– Till att börja med började vi med de förarlösa AGV-truckarna i produktionen. Det sparade ungefär 15 timmars arbetstid per dygn bara på personal som inte längre går runt med pallar. Och när vi installerade sträckfilmsmaskinen från PallPack i höstas försvann hela arbetet med att plasta in pallarna manuellt. Nu är det ingen som rör pallen. Vi sparar ungefär 35–40 timmars arbetstid per dygn genom automatiseringen, det motsvarar fyra tjänster som kan göra något som är värdeskapande istället.

Hur lång tid tar det innan ni tjänat in investeringen?
– Jag räknar med tre år. Sträckfilmsmaskinen ska vi nog kunna använda i 10–12 år. Även om tekniken går framåt är det svårt att se hur det ska kunna bli så mycket effektivare. Det är så få rörliga delar i den så vi kommer kunna köra den i väldigt många år. Däremot kan det bli aktuellt att köpa en produktionslinje till med ytterligare en sträckfilmsmaskin om det uppstår flaskhalsar i framtiden.

Hur har samarbetet med PallPack varit?
– Det har fungerat jättebra. En intressant sak tycker jag är att vi planerar att sätta webbkameror på utrustningen så att PallPacks tekniker kan se vad som händer och göra småjusteringar på distans. Än så länge har vi gjort det med hjälp av Skype, väldigt tidssparande och bra för miljön.